Lyckligt lottad..

Jag fick ett sms: Välkommen på kalas för Angel och Alwe. Onsdag kl. 15 hos mig O Khev. Jag fixar fikat..

Min vän Linda är psykiskt störd på alla sätt och vis (både på skämt och allvar) men jag älskar henne ändå. Vi har känt varandra så länge så vi är som systrar ibland:) Jag kan bli helt tokig på henne, bara sådär vansinnigt arg och hon på mig.. Pga av vissa orsaker vill/kan hon inte komma ikväll (tjejkväll på The view) vilket är helt ok.. . Istället så fixar hon till ett eget litet kalas för mig och Alwe hemma hos henne. Hon kunde inte då Alwe fyllde heller så detta blir perfa. Alwe älskar Khev så då får de "leka" oxå. Jag blev så rörd så jag började gråta och sittandes på toa ringde jag upp och tacka ja..
Skönt med lite roligt att se fram emot..

Så jag är lyckligt lottad.. Jag har några få men väldigt nära vänner, en underbar man som jag inte fattar står ut med mig, världens bästa son och en egen plus ingift familj som inte går av för hackor.. Underbart hus i ett fantastiskt barnvänligt område och ett heltidsjobb som inte är helt päta plus välbetalt.. Nu ska bara golvet läggas, Alwes öronsalva komma in till apoteket och mina cellförändringar försvinna efter operationen på måndag så ska jag aldrig mer klaga på nåt. Utan bara se framåt..

Jag har slarvat med allt sedan jag fick beskedet.. Jag skiter i att det är rätt vanligt (visserligen fick jag nyss reda på att bara 10% av dem med cellförändringar som måste göra konisering) för när det är du själv som sitter med "förstadie" till cancer så är det inte så jäkla lätt att tänka att det ordnar sig..
I stort sett ingen träning, Ätit gott varenda dag och jag är ständigt hungrig på mer, men jag har godtagit att det är så... Jag är en känsloätare och mina känslor är over the roof just nu.. Efter op på måndag så blir det back to basic.. promenader, sömn, bra mat som gör min kropp gott och bara umgänge med mina älskade.

Så igen, så tacksam för er som finns där.. 
Bara så ni vet och ni vet vilka ni är med...
/Angel