Funderingar..

Undra när mina provsvar kommer?
Visserligen är det säkert lugnt och även om jag behöver göra en s.k konisering p.g.a oklara resultat så vet jag ju att det oftast slutar bra det också.. Men sedan finns ju den procenten som det inte slutar bra för (varav jag känner en rätt så väl).. Trots den positiva procenten åt att allt är ok för min del så lutar ändå tankarna mer åt den däringa procenten som det blir värre för..

Jag försöker tänka positiva tankar.. Det är ju toppen att vi har den sjukvården så man kan få reda på ett tidigt stadie ang. ev. cellförändringar och hur vanligt det faktiskt är.. Men det är lika läskigt för mig som sitter och väntar på svar för det:(
Och om man vill ha en bebis till någon gång.. Berör det mig om de kapar en del av livmodertappen?

Jaaaa, och på torsdag ska Alwe inte få äta på morgonen inför operationen. Vi ska vara på Barn, 9.30. Kul om han vaknar 4-5 då.
Han ska vara ren, med kortärmad tröja, fastande och med bedövningsplåster i båda armvecken.
Mamma och pappas älskling!! Vi har försökt prata med honom om vad som ska hända på torsdag ända sedan vi var hos läkaren sist. Men efter alla turer med läkare, bvc, barn och skövde så är han inte överdrivet sugen på snack om det överhuvudtaget. Så just nu känns det som torsdag blir en psykiskt påfrestande dag:( Förklara för en hungrig, sur morgonpigg unge att han inte får äta, måste duscha rejält och dessutom ska ha två otympliga plåster på sig...

Jag hoppas innerligt att han börjar sova bättre efter detta.. Vet inte riktigt vad vi ska testa mer sedan..

Igår får jag medge att jag kände mig som den hemskaste mamman i världen... Det har ju varit mer krångel än vanligt med sömnen sedan i mitten av december och vi börjar tappa sugen rejält efter 4 år..
Så igår gav jag Alwe atarax så han och Jimmy kunde få sova.
Nu har han ju fått det förut (och även starkare droger) för sömnen men detta var i tablettform och jag lura i honom tabletten med hjälp av jordgubbsfil. Jaa, ner till den nivån har det sjunkit..
Shit vad jag är kass...